L.A City Lights

Efter tolv timmars underhållande flygning - dvs dricka öl, äta nåt godtyckligt, sova, dricka öl, äta nåt godtydligt, sova... - kliver jag av planet och påbörjar min promenad genom den långa tunneln upp till terminalen. Jag har precis landat i Los Angeles, USA.

Gåendes mot den nya gaten får jag ögonkontakt med en säkerhetsvakt så som man kan få ögonkontakt med vem som helst. Vakten är ju dock inte vem som helst utan just...en vakt. Från topp till tå granskar han mig nogrannt och jag hinner inte ta ett ynka steg till innan han kliver fram med ett: "Excuse me Sir, could you please follow me."

Hej, jag heter Mirre, har inte rakat mig sen jag landade i Taiwan förra året och har precis blivit intagen för en rutinkontroll.

Tullnisse: "Whats you´re business in the U.S sir?"
Usama Bin-Ladin: "None, I only have a transit here. Aren't we in the transit terminal?"
Tullnisse: "Are you carrying any kinds of drugs or weapons with you or in your luggage?"
Usama Bin-Ladin: "Of course not"
Tullnisse: "What's you occupation?"
Usama Bin-Ladin: "Im a swedish master student studying abroad as an exchangestudent in Taiwan at the moment."
Tullnisse: "Do you have any knowledge in manufacturing explosives or firearms?"
Usama Bin-Ladin: "No, my major is Mechanical Engineering"
Tullnisse: "Why do you have a beard?" (...och rimligtvis så skulle det väl vara här man tappar humöret och ger sig in i leken)
Usama Bin-Ladin: "Cuz i recently converted from the KKK to Al-qaida"
Tullnisse: "Excuse me? Could you please repeat that sir?"
Usama Bin-Ladin: "Give me a break will ya, Im goin' surfing...just passin trough. I´m as harmless as a burp in an irish pub"

Plötsligt knackar någon mig på axeln och säger: "We´ve just arrived sir". Även om det tar några sekunder för hjärnan att kicka igång så händer det. Jag är fortfarande i Los Angeles USA, går genom samma tunnel upp mot terminalen och möter samma säkerhetsvakt som i drömmen. Vakten granskar mig precis som befarat , men den här gången slipper jag undan gummihandskarnas olustiga grepp om ni förstår vad jag menar. Jag flyr in på godtyckligt café med trådlöst internet för att sitta av en av mina 7 väntetimmar.

1500 mil ifrån Taiwan, 884 mil ifrån Sverige...vart är jag påväg? Fråga säkerhetsvakten och han svarar Guantanamo. En sak är iallfall säker (och jag vet att Johannes protesterar här). Många finner Indien skrämmande men då har de aldrig varit i USA. Är vi alla egentligen inte rent ut sagt vettskrämda av länder som vägrar skriva på Kyotoavtalet?

Hursomhelst, med ettor och nollor motsvarande nyckelord som "Al-qaida", "Usama bin-ladin", "Guantanamo" och "Kyoto" lär det inte dröja länge innan Secret Service knackar på axeln och gör verklighet av en fiktiv historia. 1 mars ska jag vara tillbaka i USA och göra L.A på en dag...Om vi inte hörs innan dess: vänligen kontakta UD å mina vägnar.

Tills dess...Aloha nui loa!