torsdag 27 september 2007

Det är på riktigt, äkta,och det är här och nu


Andy-Car 14:35
Ser en lastbil med siffrorna "666" tatuerat på sidan och tänker: "Vilken demonisk bil! Det måste vara djävulen själv som kör den, sprängfylld med alla själar som fördömts till helvetets eldar!?" Eller så betyder siffran 6 tur i kina. Suck va mesigt.

[u]Kuriosa:[/u] Om du tar passbild eller dylikt hos fotograf i Taiwan så får du tillbaka dina bilder nogrannt retuscherade. Dessutom får du runt 15 kopior av dessa underbara exemplar att sprida kring dig. För säkerhets skull så får du en cd-kopia också! Vafan e det om?

Andy-Car 15:07
Fadder och fadderkompis kirrar mitt Alien Resident Certificate, ARC, (kan vara praktiskt att ha om man inte vill ha en ninjaspark rätt ut ur landet). Den blankett som behövde fyllas i var givetvis på kinesiska, men fadderhjälp är bra hjälp! Allt jag personligen behövde göra var att sätta dit en kråka och hosta upp lite stålar, resten fyllde grabbarna i. Så för att göra en kort historia ännu kortare så är numera mitt officiella namn, tecknat i kinesiska tecken, i The Republic of China, Taiwan: 'Jack Sparrow'...så mycket för den hjälpen.

Vem sa föressten att det skulle hjälpa att ha mandarin i bakfickan när man kommer till Taiwan? fläck.

Betong Kub nr.114
Dagen före den stora kräftskivan med exportrådet. Sitter på rummet i Eulers-shorts och ett godtyckligt linne och spelar på den inte längre så nyinköpta gitarren. Rnubo - An instrument of Value and Quality. Den låter bra och kostade mig 500 svenska riksdaler, right on! Killen jag köpte den av hade ett helt harem av violer men verkade inte fatta ett skit om gitarrer. Till raderna av Josh Rouses - His Majesty Rides slungas jag tillbaka de där 8745 kilometrarna som det är hem. Det blir inte bara en resa i distans utan även i tid. Jag känner lukten av grabbarna grus thaibombade trappuppgång i ryd, doften av Ekkällan när man kommer hemsläpandes fem på morgonen med ett brutalt leende på läpparna samt den underbara stanken av gädde och abborre under en av alla de dagenefter-fiske som, inte särskilt oväntat, blir till. Vad säger det då detta om vad som faktsikt händer här nere? Inte ett skvatt.

Däremot kan jag i skrivande stund (en vecka efter det svenskkinesiska fylleslaget) berätta följande:

Exportrådet sammanordnar Sveriges industriella representatner (och oss studenter) i utlandet under flertal tillfällen varje år. På listan stod som tidigare nämnt kräftskiva. Det gav oss följande:
1. Skivbar ost
2. Bröd som PÅMINNER om det vi har hemma
3. Ericsson representanter som skvätter kräfta runtomkring sig
4. Sjungande kräfta med kräfthatt – Vad görs inte för att smälta in?
5. Ericsson representanters taiwanesiska flickvänner som inte kan dricka alkohol
6. "Skagenröra"
7. Okryddad nubbe
8. Berusade Ericsson representanter som det osar obusiness om - Snacka jobb och du är död.

Close the gates, Bill is coming to town
Med en jordbävning i ryggsäcken så var det inte längre någon högoddsare med en härjande tyfon. Inställd skola på befallning av regeringen. Uppgifter om tyfonens vindhastighet på 55 m/s binder fast både mig och jens i elementet (om vi hade haft ett element vill säga). Hursomhelst, vad säger man? Vi lever och det var löjligt odramatiskt. Det lär gå fler tåg sägs det.

Nattmössa 04:20
Svenskamaffian sätter sig på en oförskämt bekväm buss till södra Taiwan för några dagars chill. Insjunkna i de tidigare nämnda sittplatserna av dimension: DET-SPELARxINGEN-ROLL-HURxTJOCK-DU-ÄR så säger jag skämtsamt till övriga: "Förutom film, tv-spel, tilltugg och filt skulle man haft massage i stolen också". Behöver jag ens säga att det inte tog särskilt lång tid innan vi hittade en fjärrkontroll för massage också? ...och i Sverige diskuteras hur man ska få folk att åka mer kollektivt, pffft.

Livskvalite 24/7
Precis som i det mesta så kan man finna nya vägar. Och som syster-stor sa en gång: "...men du brukar ju alltid gå din egna väg". Det är okej att byta religion. Det är okej att byta tempel. Det som skulle vara chill kom för min del att bli tre dagars stenhård - men euforisk - surfing. Långa fina vågor som rullade elegant. Mitt nya tempel heter Jialeshuei och ligger 20 minuters moppefärd över bergen ifrån Kenting i södra taiwan.

Som tidigare nämnt saknar Taiwanesiska dudes helt och hållet pondus. När man surfar så finns det regler och visst, jag råkade bryta mot dem några gånger i Jialeshuei. Till min stora glädje resulterade ett lagbrott, då jag snodde en annan killes våg, i att han 150 meter längre ner mot stranden tittar på mig och gör...vadå? Låt oss säga att jag aldrig varit så glad över att få The Finger. Att han bara blev mer pissed off över mitt kärleksfulla bemötande av hans badboy attempt är en annan historia.

Jag hyllar våran lilla tripp söderut i detta korta land (men kan liksom de andra inte låta bli att förbluffas hur det kan ta 7-8 timmar att ta sig 35mil). De andra - de inte så in-i-benet surfälskande men ack så playasuktande - fick desvärre inte någon vidare stor bit av det goda vädrets annars så givmilda tårta, ty det mestadels regnade. synd. Öl-spelet "Vatenfall" finns dock även i centralamerika och efter tre omgångar förmycket av det, uppenbarligen universella, spelet så regndansades det ut på Kentings lokala klubbar hand i hand (eller röv mot röv ala reggaeton style?) med våra centralamerikanska vänner från skolan. Resten av kvällen stannar i Kenting. Dagen efter åker de övriga hemåt på en resa som visar sig ta alldeles för lång tid medan jag åker tillbaka till Jaloshouei för att surfa.

01:30 Rapid Eye Movement
Dundrar in på rummet 35 mil längre upp i landet med 6 timmars surf, 4 timmars massage, 4 timmars film samt 4 timmars kissbehov i den gångna dagens bakficka. Detta görs helt utan att väcka Jens. Imponerande? Inte det minsta. Min rumskamrat Jens, en skön kille, kan sova som ingen annan kan! Feta creds!

17:13 Pig and Whistle
Elisabeth fyller 25 och vi firar med västerländsk mat! Tidigare på dagen tar jag och Jens in en hemlös nallebjörn, som gått rätt in i våra hjärtan, under våra vingar. Vi beslutar att Elisabeth ska få adoptera Wille den lille och de verkar trivas bra ihop. Förövrigt så var resturangen vi var på oerhört duktiga på att pracka på oss dricka! Jag kan fortfarande inte fatta hur jag i slutändan drack 4 stora öl när jag bara ville ha 1.


Om man har tagit sig såhär långt i detta alldeles för långa inlägg om ingenting så förtjänar man lätt att ta del av:

Mirre: Jag menar, känner ni ens någon som tänder på killar med stora muskler?
Anonym: Min mamma!

lördag 8 september 2007

Kulturshock my ass. Taiwan i mitt hjärta!


Jag sa: "hejdå" och Viktor svarade med att lägga en pizza i toaletten.
En oförglömlig scen om att säga: "laters dude".
Jag åkte till Bangkok och Viktor tillbaka till Phi Phi.

Bangkok kom att handla om MBK (god mat, bra shopping, VIP biograf med allt vad det innebär samt arkadspel med kidsen) och om att läsa bok i Bangkoks slottsskogen.

Det kändes bra att lämna Thailand och landa i mitt nya hem. Mitt första intryck kom att bli en reklamskylt:
"What should we give our children? - Internet restrictions!"
Yeah right! Jag antar att kommunistväldet fortfarande inte helt spolats ur systemet. Väl framme i Hsinchu spenderades två dagar till att fixa all byråkratiskt skitsnack som skolan krävde samt att bekanta sig med campus. Jag grät inte då jag insåg att en frukost, lunch eller middag på campus aldrig kostar mer än 80 kinapengar, 16 kronor. Jag grät inte heller då
jag betalade ett halvårs hyra med 2280 SEK. Det är billigt helt enkelt, basta.

Här i Taiwan gråter man inte. Här fnittrar man. Man fnittrar med en uppspänd hand framför munnen och man gör det som om man vore en 10 årig skolflicka. Man gör det mest hela tiden, pojke som flicka. Här skulle mekanikhitler aka PC's 'sissyness' blekna. Här skulle han helt plötsligt vara kylig. Ni kan (för de som känner till CG´s suktare) räkna ut ungefär vart det placerar oss. Jag har alltid velat vara en rockstjärna.

Hursomhelst.
Jens har ett internationellt körkort - som till utseendet är likvärdigt med ett notisblock från 80-talet som urinerats på - och jag har alltid tyckt det varit fånigt med "hur ska vi klara oss utan kaffe och knäckebröd"...så vi hyrde en bil och åkte till IKEA. Vår betongkub till rum behövde lite krimskrams och min spånskiva till säng behövde sig en tjockare madrass. Den natten sov jag så gott att jag på morgonen väckte både Jens och mig själv av de skratt som dåvarande dröm framkallade.


20 kötbullar, två skivor kallrökt lax med gravlaxsås(!?), 3 tuber kalles kaviar, en påse geléhallon och 1.2kg knäckebröd senare:
Man kan fråga sig om Jens var lyckligt ovetande eller desperat förnekande när han valde att uttala: "Är det du som skakar min säng?" Jag skulle tippa på det sistnämnda för Herr Richterskala spottade ur sig en trea och det var som att åka barnens variant av uppskjutet (grodhoppet!?), fast med jordklotet som sittplats.

Starbucks, IKEA, McDonalds, KFC...För många abroad blir de västerländska tempel som genererar täta och engagerade besök. Abroad kan man bli religös.
I Thailand bestämde sig mitt kreditkort för att utforska landet...utan mitt sällskap. Det närmsta en religös upplevelse jag någonsin kommer komma är då vi återförenades. Jag har funnit mitt tempel i Taiwan och det ligger två mil söder om Hsinchu, heter Jhunan, har en skön atmosfär och erbjuder bra surf! Hon, min fagra fristad, finns att skåda bland bilderna!

Jag är i skrivande stund nyss hemkommen ifrån Taipei. Om Saint Tropez hade varit en klubb och Taiwan hade haft en motsvarighet så hade det varit den klubben vi höll till på igår. Gårdagen började med en överklass-öl i vyn till Taipei 101 och slutade på en trottoar med följande ord:
Johan: "Är det där sushi du äter?"
Jens: "Sushi och suhi. Det är ju inte svensk sushi direkt."