A Winter Wonderland

När. När morgonkaffet dricks med hackande tänder och med en löjlig tanke om att skita i livets alla kall, krypa tillbaka under täcket och gå i ide. Väck mig när våren är här. När mörkret blir ens närmsta ovän och dagsljuset en fyrklöver. När bilen vägrar starta och fönsterrutorna dessutom måste skrapas med frusna och ovilliga fingrar. ovilja. När jävelskapet till och med kryper upp under täcket på oss. Tiden på året då folk helt plötsligt inte klarar av livets annars så ljuva sång på egna fötter utan måste ha någon att dela sitt duntäcke med. teddybear. Är hastiga och lustiga sommarflörtar någon slags survivalpacks för vinterhalvåret? "Honey, I love you til’ the winter falls". När en så simpel sak som kyla blir så påtaglig att vi önskar fly det land vi annars hyllar med sådan passion, till sydligare breddgrader; "...för jag vill också att min upphängda tvätt inte ska torka på flera dagar"

Tänk efter ordentligt nu...för hur många gånger har du inte sagt eller hört något i stil med: "It’s much better in the summer" då du, en bekant , eller en främling samtalat med en icke Sverigeboende om Sverige?

När vi promotar sommaren stenhårt men nästan skäms över vintern. När vi skryter om Vasaparken då julisolen befruktar den men tycker synd om turisten som besökte Stockholms skärgård en vanlig januarikväll.

På en buss någonstans i Taiwan sitter en dam och läser i en tidning. Hon har precis nått mittuppslaget i sin Taiwanesiska "Damernas" när rubriken: "Lapland: A winter wonderland" kraftigt och obarmhärtigt slår upp genom sidorna och träffar henne i ansiktet. Hon tar några sekunder till att samla sig och fixerar därefter blicken på fyndet. Fascinerat analyserar hon bilden på en nisse som badar isvak..."Ta mig fan men gubbjäveln ler !" tänker hon (på kinesiska). Hon vet inte om det själv, men hon ler också. Trafiken in mot Taipei ligger tät och en försening är oundviklig. Kvinnan är oberörd. Hon har en annan glöd i ögonen nu. Det är något längtansfullt...något exotiskt. När.


I vanlig ordning säger inte detta ett skvatt om vad som händer i mitt liv...men vem bryr sig egentligen när man får möjligheten att titta in i huvudet på en taiwanes istället!


Häromdagen hände något jag inte förstår. Ett något jag inte lyckas förklara. Det har kostat mig några sömntimmar och ganska så många tanketimmar. Följ med ska du få höra!

Det är en helt vanlig måndag och jag glider ner till indier-kinesen som gör så god pasta. Vi brukar alltid stå och småprata en stund jag och han innan jag beställer. Om det inte är lunchtid och beställningarna står honom upp över öronen vill säga. Antagligen just därför jag föredrar att inte gå dit under lunch. Idag blir ämnet politiska meningsskillnader inom indiska familjen, konfliktzoner samt spirituella aspekter av Indien. Törstig efter pratstunden och maten bestämmer jag mig för att gå bort till 7-11 och köpa en cola. Jag vet att han också säljer cola men jag vill ha promenaden. Jag glider fram till disken för att betala och utan att utbyta ett enda ord med honom säger han något till sin medarbetare som med omedelbar verkan plockar fram en cola ur kylen...till mig. Notera: Jag har aldrig någonsin köpt cola av honom tidigare. Jag betalar för den och den är allt vad jag förväntar mig av en cola. Jag är en promenad fattigare men en annorlunda upplevelse rikare. Spirituella aspekter av Indien...vad var det egentligen som hände just precis? Heroes.

Jag har köpt en "vinterjacka". Den är jättefin med ibland tillåter inte vädret en att bära den. Julstämning? Det finns de som försöker men jag anstränger mig inte. Inte ens med en fantastik skinkbit, vilandes på ett knäckebröd, i handen skulle man kunna få julstämning bärandes ett par shorts.

Tills nästa gång...Glad Lucia!

Yin and Yang

Betongkubkomplexet - Hung Dorm
Våning 1 (och säkert ända upp till våning 6 eftersom de alla är killvåningar) har en utpräglad ungkarls stämpel. Att vara ungkarl i Sverige kan ju ibland bli något att leva upp till eller till och med eftersträva. En slags symbol i analogi med att dunka sig i bröstet och kalla sig för man. Faktum kvarstår dock att det är fåtal som faktiskt trivs med att bo i en svinstia samt ha en imponerande dålig framförhållning. Detta bekräftat efter de två underbara gångna åren med, numera ex-kombon, Luke the duke (eller Tuppen, Tysken etc...kärt barn har många namn), som i våra yngre dagar hade ett visst rykte kring sig om en viss okärlek till att städa.

Ungkarlslivet på 'Hung Dorm' handlar om en slags omedvetenhet som på något märkligt sätt blir charmigt. Jag skulle vilja säga att ungkarlslivet här är långt ifrån konstlad...motsats: det är äkta! För om det nu är så att synen av en student, utan en enda tråd på kroppen förutom ett par skitiga och slappa kalsonger (garanterat de sista), ståendes i tvättstugan i full färd med att just tvätta, inte alls är en ovanlighet - vilket det inte är - så kan det ju inte vara annat än ett tecken på äkta ungkarlsliv med imponerande dålig framförhållning! Vad i hela friden skulle annars kunna få en annars så blyg Taiwanesisk kille att visa upp sin taniga och bleka kropp? Inte är det då 35 grader sol, mörka jeans och långärmad tröja iallfall! Nyss nämnda är från mitt håll absolut inget nedvärderande...för vem är jag att klaga som i skrivande stund sitter iförd ett par badbyxor under jeansen i brist på rena kallingar.


Varför är det hög luftfuktighet?
Därför att:
Tessies madrass har möglat.
Lollos madrass har möglat.
En av mina madrasser har möglat. (IKEA madrassen klarade sig givetvis. Go Ingvar Kamprad!).
När man ska tvätta upptäcker man att kläderna är lika fuktiga som när man slängde ner dem.
Knäckebrödet ifrån IKEA påminner inte ens om knäckebröd längre.

...vi äger numera en luftavfuktare.


Praoeleven – Om att ta små steg
På universitetsområdet, strax nedanför berget jag själv bor på, finns en byggnad som skiljer sig ifrån de övriga. För att komma dit tar du en promenad längs vägen som löper ifrån en av food courtsen. Gåendes längs stigen hör du hur en bäck sipprar fram. Fågelkvitter saknas dock då de ligger döda på vägen efter gårdagens tyfon...Skämt å sido, väl framme får du passera vindbryggan som korsar bäcken. Är det ett slott och vad döljer det? Tittandes ner mot det grönaktiga, nästan radioaktiva, vattnet och de "japanska fiskarna" som kryllar däri skimrar något till i ögonvrån och du tittar upp mot muren som omsluter 'the holy grail'. Ovanpå muren finns hundratusentals glasskärvor inmurade. Låt dig andas in den fientliga stämningen! Cirka 35 steg senare anländer du till en portvakt. Är du obehörig så bör du vara där på besökstid (08.00 - 17.00) samt vara i följe med en behörig. Reglerna är enkla, uppfyller du inte kraven drar domaren fram det röda kortet och du nekas helt enkelt tillträde. Innan du tillåts passera grinden tilldelas du en starkt orangefärgad väst...som en annan svensk vägverketarbetare. Du ombeds bära den och absolut inte ta av den under några som helst omständigheter under din vistelse. Det är viktigt att det syns att du är du...och det är på liv och död(!?). Vart i heliga bananer har du hamnat? Tjej-dormet. Välkommen till Taiwan kompis.

Ja vad säger man? Givetvis ingenting, men en sak är iallfall säker! Hade det funnits en Taiwanesisk version av Romeo och Julia så skulle Romeo definitivt ha skurit upp halsen och förblödit under sitt försök att klättra över muren för att sjunga för sin Julia.

En liten inblick i livet - The days of our lives

Uteliv Taiwan
Förfesten sker på första bästa matställe som serverar alkohol. Sushi Express är att rekommendera då varje tallrik med sushi(i set om två)/öl kostar 6 SEK.

På krogen är man en gud vad man än gör. Som tröst åt kungar brukar man säga att det är ensamt på toppen och visst är det ensamt de två första timmarna på dansgolvet. Men svenska hjärtan bultar hårt och Taiwanesernas blyghet är aldrig ogenomtränglig, det gäller bara att visa vägen.

All-you-can-drink är ett koncept som saknas i Sverige...kanske av förståeliga skäl, vi säger inte mer.

Om man på dass - av misstag eller bara av ren dumhet - entrar en asian style toilet så får man skylla sig själv om man bajsar ner sina byxor.

Om man har druckit lika mycket som Thelak (skön chalmerist) så ger man sig på ’bau zi’...det smakar ungefär som en tjock kondom fylld med dålig köttfärssås samt ser ut som en knytnävestor ojäst degklump.

I Sverige fyllekör man sin cykel. Om man äger en scooter i Tawian fyllekör man sin 125cc hingst ungefär på samma sätt.

Efterfesten sker på trottoarer och parkbänkar utanför godtycklig 7-Eleven eller Family-Mart.

Nattemat hemma (Sverige-hemma) består av svettig och alldeles underbar kebab eller halvtaskig pizza. Nattenmaten här är också fantastiskt god men utgörs av sushi trekanter, taiwan beer och sushi rullar.

När man kommer hem kring 05:00 sitter ett harem av Indier i allrummets soffa - relativt nyss hemkommna efter ett litet pluggpass på 14 timmar - med fyrkantiga ögon och glor på nåt kinesiskt program de ändå inte fattar något av. Föreställ dig själv hur det låter när de säger "Goodnight" till en på sin engelskindiska! Jag vill att de alltid ska finnas där när jag kommer släpandes hem!


Lingvistikghetto
En vecka består utav 168 timmar. 6 utav dessa spenderar jag på två olika kurser i kinesiska. 3 utav dessa timmar är tveklöst mycket längre än de övriga 165. Den halv-döva, senila och lagom bittra tanten till lärare vi fått har ju givetvis sin skuld i detta pedagogiska misär. Å andra sidan...kinesiska lektion med ett gäng tung-handikappade Indier kan vara bland det ballaste man kan vara med om! En kort version av en låååång dialog mellan två envisna, men ack så älskvärda, åsnor:
Lärare: "Say da"
Godtycklig indier: "Ta"
Lärare: "No, say daa"
Godtycklig indier: "Ta"
Lärare: "NO! You´re saying 'Ta', say Daaaa, Daaaaaa"
Godtycklig indier: "Ta"
Lärare: "Ok, instead say Daughter"
Godtycklig indier: "Daughter"
Lärare: "Now say da"
Godtycklig indier: "Ta"

Etc.

Precis när jag hade nått bristningsgränsen och samlat mod nog till att be henne lägga sig i graven (eller cykla till kina?) så började kärringen vifta med 3 VIP biljetter och fick med mig och Johan på pianokonsert. I vanlig ordning fattade vi inte riktigt hur stor artisten va (som en annan gång i all-you-can-drink hålan då en kille bestämt bjöd på öl och tjatade om att hans syrra skulle uppträda (samt nogrannt poängterade att hon va singel) och det visade sig att hon är en av Taiwans största popstjärnor med nyutgivet album). Iallfall...i efterhand förstod vi att piano-plinkaren var Taiwans kortklippta svar på Robert Wells. 'Trötter' som vi var i följe med jobbade på sin gamnacke ungefär ifrån sjunde sekunden vi satte oss ned ända fram till slutet. Om hon snarkat lite högre så hade hon nog blivit utkastad. För att summera: Tack för erbjudandet men: Nej jag tänker inte följa med dig på kinesisk opera i Taipei lilla tant.


Själslig ompyssling
Förra helgen stack jag söderut med en fransman från grannuniversitetet för att mätta surfbehovet en aning. Fransmannen, Pier, är förövrigt riktigt dumhärlig. Han står i princip och snortar mållinjen på sin utbildning men går runt med seriösa tankar på att 'fuck it' och öppna en fransk resturang här i Taiwan istället. Hursomhelst, på vägen insåg jag att vattensporter faktiskt är säkra sporter. Att bergsklättring, fallskärmshoppning, bungyjumping och att korsa en hysterisk gatan i Indien också är säkert...men att lifta med en så usel förare som en taiwanesisk tvåbarns mamma, DET är farligt!


Visserligen går det ju ingen nöd på mig här nere vad gäller värme, men va inte blyga med att lägga kommentarer...de värmer (mer än ni anar), även om det bara är ett hej!

Vi har en drickamaskin. En cola kostar 3 SEK...vad kostar en rotfyllning?

På återseende kamrater!

Det är på riktigt, äkta,och det är här och nu

Andy-Car 14:35
Ser en lastbil med siffrorna "666" tatuerat på sidan och tänker: "Vilken demonisk bil! Det måste vara djävulen själv som kör den, sprängfylld med alla själar som fördömts till helvetets eldar!?" Eller så betyder siffran 6 tur i kina. Suck va mesigt.

[u]Kuriosa:[/u] Om du tar passbild eller dylikt hos fotograf i Taiwan så får du tillbaka dina bilder nogrannt retuscherade. Dessutom får du runt 15 kopior av dessa underbara exemplar att sprida kring dig. För säkerhets skull så får du en cd-kopia också! Vafan e det om?

Andy-Car 15:07
Fadder och fadderkompis kirrar mitt Alien Resident Certificate, ARC, (kan vara praktiskt att ha om man inte vill ha en ninjaspark rätt ut ur landet). Den blankett som behövde fyllas i var givetvis på kinesiska, men fadderhjälp är bra hjälp! Allt jag personligen behövde göra var att sätta dit en kråka och hosta upp lite stålar, resten fyllde grabbarna i. Så för att göra en kort historia ännu kortare så är numera mitt officiella namn, tecknat i kinesiska tecken, i The Republic of China, Taiwan: 'Jack Sparrow'...så mycket för den hjälpen.

Vem sa föressten att det skulle hjälpa att ha mandarin i bakfickan när man kommer till Taiwan? fläck.

Betong Kub nr.114
Dagen före den stora kräftskivan med exportrådet. Sitter på rummet i Eulers-shorts och ett godtyckligt linne och spelar på den inte längre så nyinköpta gitarren. Rnubo - An instrument of Value and Quality. Den låter bra och kostade mig 500 svenska riksdaler, right on! Killen jag köpte den av hade ett helt harem av violer men verkade inte fatta ett skit om gitarrer. Till raderna av Josh Rouses - His Majesty Rides slungas jag tillbaka de där 8745 kilometrarna som det är hem. Det blir inte bara en resa i distans utan även i tid. Jag känner lukten av grabbarna grus thaibombade trappuppgång i ryd, doften av Ekkällan när man kommer hemsläpandes fem på morgonen med ett brutalt leende på läpparna samt den underbara stanken av gädde och abborre under en av alla de dagenefter-fiske som, inte särskilt oväntat, blir till. Vad säger det då detta om vad som faktsikt händer här nere? Inte ett skvatt.

Däremot kan jag i skrivande stund (en vecka efter det svenskkinesiska fylleslaget) berätta följande:

Exportrådet sammanordnar Sveriges industriella representatner (och oss studenter) i utlandet under flertal tillfällen varje år. På listan stod som tidigare nämnt kräftskiva. Det gav oss följande:
1. Skivbar ost
2. Bröd som PÅMINNER om det vi har hemma
3. Ericsson representanter som skvätter kräfta runtomkring sig
4. Sjungande kräfta med kräfthatt – Vad görs inte för att smälta in?
5. Ericsson representanters taiwanesiska flickvänner som inte kan dricka alkohol
6. "Skagenröra"
7. Okryddad nubbe
8. Berusade Ericsson representanter som det osar obusiness om - Snacka jobb och du är död.

Close the gates, Bill is coming to town
Med en jordbävning i ryggsäcken så var det inte längre någon högoddsare med en härjande tyfon. Inställd skola på befallning av regeringen. Uppgifter om tyfonens vindhastighet på 55 m/s binder fast både mig och jens i elementet (om vi hade haft ett element vill säga). Hursomhelst, vad säger man? Vi lever och det var löjligt odramatiskt. Det lär gå fler tåg sägs det.

Nattmössa 04:20
Svenskamaffian sätter sig på en oförskämt bekväm buss till södra Taiwan för några dagars chill. Insjunkna i de tidigare nämnda sittplatserna av dimension: DET-SPELARxINGEN-ROLL-HURxTJOCK-DU-ÄR så säger jag skämtsamt till övriga: "Förutom film, tv-spel, tilltugg och filt skulle man haft massage i stolen också". Behöver jag ens säga att det inte tog särskilt lång tid innan vi hittade en fjärrkontroll för massage också? ...och i Sverige diskuteras hur man ska få folk att åka mer kollektivt, pffft.

Livskvalite 24/7
Precis som i det mesta så kan man finna nya vägar. Och som syster-stor sa en gång: "...men du brukar ju alltid gå din egna väg". Det är okej att byta religion. Det är okej att byta tempel. Det som skulle vara chill kom för min del att bli tre dagars stenhård - men euforisk - surfing. Långa fina vågor som rullade elegant. Mitt nya tempel heter Jialeshuei och ligger 20 minuters moppefärd över bergen ifrån Kenting i södra taiwan.

Som tidigare nämnt saknar Taiwanesiska dudes helt och hållet pondus. När man surfar så finns det regler och visst, jag råkade bryta mot dem några gånger i Jialeshuei. Till min stora glädje resulterade ett lagbrott, då jag snodde en annan killes våg, i att han 150 meter längre ner mot stranden tittar på mig och gör...vadå? Låt oss säga att jag aldrig varit så glad över att få The Finger. Att han bara blev mer pissed off över mitt kärleksfulla bemötande av hans badboy attempt är en annan historia.

Jag hyllar våran lilla tripp söderut i detta korta land (men kan liksom de andra inte låta bli att förbluffas hur det kan ta 7-8 timmar att ta sig 35mil). De andra - de inte så in-i-benet surfälskande men ack så playasuktande - fick desvärre inte någon vidare stor bit av det goda vädrets annars så givmilda tårta, ty det mestadels regnade. synd. Öl-spelet "Vatenfall" finns dock även i centralamerika och efter tre omgångar förmycket av det, uppenbarligen universella, spelet så regndansades det ut på Kentings lokala klubbar hand i hand (eller röv mot röv ala reggaeton style?) med våra centralamerikanska vänner från skolan. Resten av kvällen stannar i Kenting. Dagen efter åker de övriga hemåt på en resa som visar sig ta alldeles för lång tid medan jag åker tillbaka till Jaloshouei för att surfa.

01:30 Rapid Eye Movement
Dundrar in på rummet 35 mil längre upp i landet med 6 timmars surf, 4 timmars massage, 4 timmars film samt 4 timmars kissbehov i den gångna dagens bakficka. Detta görs helt utan att väcka Jens. Imponerande? Inte det minsta. Min rumskamrat Jens, en skön kille, kan sova som ingen annan kan! Feta creds!

17:13 Pig and Whistle
Elisabeth fyller 25 och vi firar med västerländsk mat! Tidigare på dagen tar jag och Jens in en hemlös nallebjörn, som gått rätt in i våra hjärtan, under våra vingar. Vi beslutar att Elisabeth ska få adoptera Wille den lille och de verkar trivas bra ihop. Förövrigt så var resturangen vi var på oerhört duktiga på att pracka på oss dricka! Jag kan fortfarande inte fatta hur jag i slutändan drack 4 stora öl när jag bara ville ha 1.


Om man har tagit sig såhär långt i detta alldeles för långa inlägg om ingenting så förtjänar man lätt att ta del av:

Mirre: Jag menar, känner ni ens någon som tänder på killar med stora muskler?
Anonym: Min mamma!

Kulturshock my ass. Taiwan i mitt hjärta!

Jag sa: "hejdå" och Viktor svarade med att lägga en pizza i toaletten.
En oförglömlig scen om att säga: "laters dude".
Jag åkte till Bangkok och Viktor tillbaka till Phi Phi.

Bangkok kom att handla om MBK (god mat, bra shopping, VIP biograf med allt vad det innebär samt arkadspel med kidsen) och om att läsa bok i Bangkoks slottsskogen.

Det kändes bra att lämna Thailand och landa i mitt nya hem. Mitt första intryck kom att bli en reklamskylt:
"What should we give our children? - Internet restrictions!"
Yeah right! Jag antar att kommunistväldet fortfarande inte helt spolats ur systemet. Väl framme i Hsinchu spenderades två dagar till att fixa all byråkratiskt skitsnack som skolan krävde samt att bekanta sig med campus. Jag grät inte då jag insåg att en frukost, lunch eller middag på campus aldrig kostar mer än 80 kinapengar, 16 kronor. Jag grät inte heller då
jag betalade ett halvårs hyra med 2280 SEK. Det är billigt helt enkelt, basta.

Här i Taiwan gråter man inte. Här fnittrar man. Man fnittrar med en uppspänd hand framför munnen och man gör det som om man vore en 10 årig skolflicka. Man gör det mest hela tiden, pojke som flicka. Här skulle mekanikhitler aka PC's 'sissyness' blekna. Här skulle han helt plötsligt vara kylig. Ni kan (för de som känner till CG´s suktare) räkna ut ungefär vart det placerar oss. Jag har alltid velat vara en rockstjärna.

Hursomhelst.
Jens har ett internationellt körkort - som till utseendet är likvärdigt med ett notisblock från 80-talet som urinerats på - och jag har alltid tyckt det varit fånigt med "hur ska vi klara oss utan kaffe och knäckebröd"...så vi hyrde en bil och åkte till IKEA. Vår betongkub till rum behövde lite krimskrams och min spånskiva till säng behövde sig en tjockare madrass. Den natten sov jag så gott att jag på morgonen väckte både Jens och mig själv av de skratt som dåvarande dröm framkallade.


20 kötbullar, två skivor kallrökt lax med gravlaxsås(!?), 3 tuber kalles kaviar, en påse geléhallon och 1.2kg knäckebröd senare:
Man kan fråga sig om Jens var lyckligt ovetande eller desperat förnekande när han valde att uttala: "Är det du som skakar min säng?" Jag skulle tippa på det sistnämnda för Herr Richterskala spottade ur sig en trea och det var som att åka barnens variant av uppskjutet (grodhoppet!?), fast med jordklotet som sittplats.

Starbucks, IKEA, McDonalds, KFC...För många abroad blir de västerländska tempel som genererar täta och engagerade besök. Abroad kan man bli religös.
I Thailand bestämde sig mitt kreditkort för att utforska landet...utan mitt sällskap. Det närmsta en religös upplevelse jag någonsin kommer komma är då vi återförenades. Jag har funnit mitt tempel i Taiwan och det ligger två mil söder om Hsinchu, heter Jhunan, har en skön atmosfär och erbjuder bra surf! Hon, min fagra fristad, finns att skåda bland bilderna!

Jag är i skrivande stund nyss hemkommen ifrån Taipei. Om Saint Tropez hade varit en klubb och Taiwan hade haft en motsvarighet så hade det varit den klubben vi höll till på igår. Gårdagen började med en överklass-öl i vyn till Taipei 101 och slutade på en trottoar med följande ord:
Johan: "Är det där sushi du äter?"
Jens: "Sushi och suhi. Det är ju inte svensk sushi direkt."

A letter from the tropics

"Drink up me hollow yo-ho"
...och efter fyra dagars dimma seglade vi i hamn...mitt ute i öknen bland cancers, parasites and viruses. exploation. vad som hände på vägen kom att bli en kulinarisk milkshake på bröstmjölk. precis en sån där hälsoshake man bör dricka varje morgon, men hur fyller man en två liters behållare med 4 dagars buckets, thaimat och dansvärk?


"Why is the rum gone?"
väl i hamn går viktor helt under isen och tillbringar sin dag genom att, imponerande nog, svettas i tätt sällskap av ett anabolapumpat AC-aggregat. istid. vilken kvinna som helst, eller likaså man, med IQ högre än antalet fingrar förstår att det uppenbara är uppenbart. ingen is blir långvarig mot tropikens hetta och kanske just därför förblir inte min kompanjon nedgrävd i det hopplösa.


"Surf or Die"
nya krafter att spendera slösas duktigt och med breda leenden. för jag vill alltid dansa på havet, och för att en sjöman just älskar havet våg. longboard. aldrig känner jag mig så ung som när jag tar en våg som om det är det sista jag gör. varje man har ett barn inom sig och man kan faktiskt bli utmattad av att vara lycklig...så skåda älskvärda viktor sussandes som ett barn right next to me.

kvällen är ung och thailand har feber. på återseende kamrater.

PS. vad blev det av att en kniv vid matbordet är en symbol för agression och våld? återigen exploation.DS