När. När morgonkaffet dricks med hackande tänder och med en löjlig tanke om att skita i livets alla kall, krypa tillbaka under täcket och gå i ide. Väck mig när våren är här. När mörkret blir ens närmsta ovän och dagsljuset en fyrklöver. När bilen vägrar starta och fönsterrutorna dessutom måste skrapas med frusna och ovilliga fingrar. ovilja. När jävelskapet till och med kryper upp under täcket på oss. Tiden på året då folk helt plötsligt inte klarar av livets annars så ljuva sång på egna fötter utan måste ha någon att dela sitt duntäcke med. teddybear. Är hastiga och lustiga sommarflörtar någon slags survivalpacks för vinterhalvåret? "Honey, I love you til’ the winter falls". När en så simpel sak som kyla blir så påtaglig att vi önskar fly det land vi annars hyllar med sådan passion, till sydligare breddgrader; "...för jag vill också att min upphängda tvätt inte ska torka på flera dagar"
Tänk efter ordentligt nu...för hur många gånger har du inte sagt eller hört något i stil med: "It’s much better in the summer" då du, en bekant , eller en främling samtalat med en icke Sverigeboende om Sverige?
När vi promotar sommaren stenhårt men nästan skäms över vintern. När vi skryter om Vasaparken då julisolen befruktar den men tycker synd om turisten som besökte Stockholms skärgård en vanlig januarikväll.
På en buss någonstans i Taiwan sitter en dam och läser i en tidning. Hon har precis nått mittuppslaget i sin Taiwanesiska "Damernas" när rubriken: "Lapland: A winter wonderland" kraftigt och obarmhärtigt slår upp genom sidorna och träffar henne i ansiktet. Hon tar några sekunder till att samla sig och fixerar därefter blicken på fyndet. Fascinerat analyserar hon bilden på en nisse som badar isvak..."Ta mig fan men gubbjäveln ler !" tänker hon (på kinesiska). Hon vet inte om det själv, men hon ler också. Trafiken in mot Taipei ligger tät och en försening är oundviklig. Kvinnan är oberörd. Hon har en annan glöd i ögonen nu. Det är något längtansfullt...något exotiskt. När.
I vanlig ordning säger inte detta ett skvatt om vad som händer i mitt liv...men vem bryr sig egentligen när man får möjligheten att titta in i huvudet på en taiwanes istället!
Häromdagen hände något jag inte förstår. Ett något jag inte lyckas förklara. Det har kostat mig några sömntimmar och ganska så många tanketimmar. Följ med ska du få höra!
Det är en helt vanlig måndag och jag glider ner till indier-kinesen som gör så god pasta. Vi brukar alltid stå och småprata en stund jag och han innan jag beställer. Om det inte är lunchtid och beställningarna står honom upp över öronen vill säga. Antagligen just därför jag föredrar att inte gå dit under lunch. Idag blir ämnet politiska meningsskillnader inom indiska familjen, konfliktzoner samt spirituella aspekter av Indien. Törstig efter pratstunden och maten bestämmer jag mig för att gå bort till 7-11 och köpa en cola. Jag vet att han också säljer cola men jag vill ha promenaden. Jag glider fram till disken för att betala och utan att utbyta ett enda ord med honom säger han något till sin medarbetare som med omedelbar verkan plockar fram en cola ur kylen...till mig. Notera: Jag har aldrig någonsin köpt cola av honom tidigare. Jag betalar för den och den är allt vad jag förväntar mig av en cola. Jag är en promenad fattigare men en annorlunda upplevelse rikare. Spirituella aspekter av Indien...vad var det egentligen som hände just precis? Heroes.
Jag har köpt en "vinterjacka". Den är jättefin med ibland tillåter inte vädret en att bära den. Julstämning? Det finns de som försöker men jag anstränger mig inte. Inte ens med en fantastik skinkbit, vilandes på ett knäckebröd, i handen skulle man kunna få julstämning bärandes ett par shorts.
Tills nästa gång...Glad Lucia!
