Betongkubkomplexet - Hung Dorm
Våning 1 (och säkert ända upp till våning 6 eftersom de alla är killvåningar) har en utpräglad ungkarls stämpel. Att vara ungkarl i Sverige kan ju ibland bli något att leva upp till eller till och med eftersträva. En slags symbol i analogi med att dunka sig i bröstet och kalla sig för man. Faktum kvarstår dock att det är fåtal som faktiskt trivs med att bo i en svinstia samt ha en imponerande dålig framförhållning. Detta bekräftat efter de två underbara gångna åren med, numera ex-kombon, Luke the duke (eller Tuppen, Tysken etc...kärt barn har många namn), som i våra yngre dagar hade ett visst rykte kring sig om en viss okärlek till att städa.
Ungkarlslivet på 'Hung Dorm' handlar om en slags omedvetenhet som på något märkligt sätt blir charmigt. Jag skulle vilja säga att ungkarlslivet här är långt ifrån konstlad...motsats: det är äkta! För om det nu är så att synen av en student, utan en enda tråd på kroppen förutom ett par skitiga och slappa kalsonger (garanterat de sista), ståendes i tvättstugan i full färd med att just tvätta, inte alls är en ovanlighet - vilket det inte är - så kan det ju inte vara annat än ett tecken på äkta ungkarlsliv med imponerande dålig framförhållning! Vad i hela friden skulle annars kunna få en annars så blyg Taiwanesisk kille att visa upp sin taniga och bleka kropp? Inte är det då 35 grader sol, mörka jeans och långärmad tröja iallfall! Nyss nämnda är från mitt håll absolut inget nedvärderande...för vem är jag att klaga som i skrivande stund sitter iförd ett par badbyxor under jeansen i brist på rena kallingar.
Varför är det hög luftfuktighet?
Därför att:
Tessies madrass har möglat.
Lollos madrass har möglat.
En av mina madrasser har möglat. (IKEA madrassen klarade sig givetvis. Go Ingvar Kamprad!).
När man ska tvätta upptäcker man att kläderna är lika fuktiga som när man slängde ner dem.
Knäckebrödet ifrån IKEA påminner inte ens om knäckebröd längre.
...vi äger numera en luftavfuktare.
Praoeleven – Om att ta små steg
På universitetsområdet, strax nedanför berget jag själv bor på, finns en byggnad som skiljer sig ifrån de övriga. För att komma dit tar du en promenad längs vägen som löper ifrån en av food courtsen. Gåendes längs stigen hör du hur en bäck sipprar fram. Fågelkvitter saknas dock då de ligger döda på vägen efter gårdagens tyfon...Skämt å sido, väl framme får du passera vindbryggan som korsar bäcken. Är det ett slott och vad döljer det? Tittandes ner mot det grönaktiga, nästan radioaktiva, vattnet och de "japanska fiskarna" som kryllar däri skimrar något till i ögonvrån och du tittar upp mot muren som omsluter 'the holy grail'. Ovanpå muren finns hundratusentals glasskärvor inmurade. Låt dig andas in den fientliga stämningen! Cirka 35 steg senare anländer du till en portvakt. Är du obehörig så bör du vara där på besökstid (08.00 - 17.00) samt vara i följe med en behörig. Reglerna är enkla, uppfyller du inte kraven drar domaren fram det röda kortet och du nekas helt enkelt tillträde. Innan du tillåts passera grinden tilldelas du en starkt orangefärgad väst...som en annan svensk vägverketarbetare. Du ombeds bära den och absolut inte ta av den under några som helst omständigheter under din vistelse. Det är viktigt att det syns att du är du...och det är på liv och död(!?). Vart i heliga bananer har du hamnat? Tjej-dormet. Välkommen till Taiwan kompis.
Ja vad säger man? Givetvis ingenting, men en sak är iallfall säker! Hade det funnits en Taiwanesisk version av Romeo och Julia så skulle Romeo definitivt ha skurit upp halsen och förblödit under sitt försök att klättra över muren för att sjunga för sin Julia.
