Jag sa: "hejdå" och Viktor svarade med att lägga en pizza i toaletten.
En oförglömlig scen om att säga: "laters dude".
Jag åkte till Bangkok och Viktor tillbaka till Phi Phi.
Bangkok kom att handla om MBK (god mat, bra shopping, VIP biograf med allt vad det innebär samt arkadspel med kidsen) och om att läsa bok i Bangkoks slottsskogen.
Det kändes bra att lämna Thailand och landa i mitt nya hem. Mitt första intryck kom att bli en reklamskylt:
"What should we give our children? - Internet restrictions!"
Yeah right! Jag antar att kommunistväldet fortfarande inte helt spolats ur systemet. Väl framme i Hsinchu spenderades två dagar till att fixa all byråkratiskt skitsnack som skolan krävde samt att bekanta sig med campus. Jag grät inte då jag insåg att en frukost, lunch eller middag på campus aldrig kostar mer än 80 kinapengar, 16 kronor. Jag grät inte heller då
jag betalade ett halvårs hyra med 2280 SEK. Det är billigt helt enkelt, basta.
Här i Taiwan gråter man inte. Här fnittrar man. Man fnittrar med en uppspänd hand framför munnen och man gör det som om man vore en 10 årig skolflicka. Man gör det mest hela tiden, pojke som flicka. Här skulle mekanikhitler aka PC's 'sissyness' blekna. Här skulle han helt plötsligt vara kylig. Ni kan (för de som känner till CG´s suktare) räkna ut ungefär vart det placerar oss. Jag har alltid velat vara en rockstjärna.
Hursomhelst.
Jens har ett internationellt körkort - som till utseendet är likvärdigt med ett notisblock från 80-talet som urinerats på - och jag har alltid tyckt det varit fånigt med "hur ska vi klara oss utan kaffe och knäckebröd"...så vi hyrde en bil och åkte till IKEA. Vår betongkub till rum behövde lite krimskrams och min spånskiva till säng behövde sig en tjockare madrass. Den natten sov jag så gott att jag på morgonen väckte både Jens och mig själv av de skratt som dåvarande dröm framkallade.
20 kötbullar, två skivor kallrökt lax med gravlaxsås(!?), 3 tuber kalles kaviar, en påse geléhallon och 1.2kg knäckebröd senare:
Man kan fråga sig om Jens var lyckligt ovetande eller desperat förnekande när han valde att uttala: "Är det du som skakar min säng?" Jag skulle tippa på det sistnämnda för Herr Richterskala spottade ur sig en trea och det var som att åka barnens variant av uppskjutet (grodhoppet!?), fast med jordklotet som sittplats.
Starbucks, IKEA, McDonalds, KFC...För många abroad blir de västerländska tempel som genererar täta och engagerade besök. Abroad kan man bli religös.
I Thailand bestämde sig mitt kreditkort för att utforska landet...utan mitt sällskap. Det närmsta en religös upplevelse jag någonsin kommer komma är då vi återförenades. Jag har funnit mitt tempel i Taiwan och det ligger två mil söder om Hsinchu, heter Jhunan, har en skön atmosfär och erbjuder bra surf! Hon, min fagra fristad, finns att skåda bland bilderna!
Jag är i skrivande stund nyss hemkommen ifrån Taipei. Om Saint Tropez hade varit en klubb och Taiwan hade haft en motsvarighet så hade det varit den klubben vi höll till på igår. Gårdagen började med en överklass-öl i vyn till Taipei 101 och slutade på en trottoar med följande ord:
Johan: "Är det där sushi du äter?"
Jens: "Sushi och suhi. Det är ju inte svensk sushi direkt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar